Kontrastmarkeringarnas kung

Frans pappa var en annorlunda man. Många människor är annorlunda, och det må vara så att uttrycket är något överanvänt, men han var verkligen speciell. En udda man men en framgångsrik sådan. En sådan som många vänt sig till under många långa år.

Han kallade sig expert på kontrastmarkering. Så, vad är då en kontrastmarkering, är det nog många av er som funderar över. Till att börja med ska sägas att denna typ av markering skiljer sig från det som har med tillgängliggörande för synskadade att göra. Det är verkligen inte samma sak. Kontrastmarkering, i detta sammanhang, handlar om att Frans Pappa – som för övrigt har det oerhört konstiga namnet Urbjörn – var väldigt duktig på att se skillnader mellan parter och göra det bästa av situationen i alla situationer.

  • ”Jag är en jävel på att mäkla fred helt enkelt?”
  • ”Vadå? Du är som en diplomat alltså, kan man säga det?”
  • ”Nej, jag är expert på kontrastmarkering, sa jag ju”
  • ”Jo, men vad innebär det i praktiken, Urbjörn?”
  • ”Det ska jag berätta för dig”

Detta är en konversation om kontrastmarkering som ägt rum i verkligheten. Dialogen följdes av en 30 minuter lång beskrivning av vad mannen själv ansåg att han var. Knappast första eller sista gången i världshistorien som detta skett. Vem vet, kanske går uttrycket kontrastmarkering, i sammanhanget, också i arv bland män under tidens rand.

Nåväl, Frans tyckte lagom mycket om sin fars skrytsamhet, om vi nu kan vara fräcka nog att kalla det för det. Han tyckte att hela grejen med kontrastmarkering var löjlig. Den höll inte ihop, menade han. Det hade den egentligen aldrig gjort. Det var bara Urbjörn som hade hört uttrycket någon gång, någonstans. Sedan hade han anammat det till sitt eget och sen dess kunde han inte hålla käft. Han var kontrastmarkering personifierad.

Sedan kom en dag då det var dags för Frans att konfrontera. Det är nog en känsla som många människor känner emellanåt. Att man skulle må bra av att gå till botten med vem man är, och hur gör man det bättre än att tala med sina föräldrar om saken. Frans skulle tala med sin pappa om kontrastmarkering, om hur han är och om hur hans beteende påverkat Frans egna beteende. Det fanns mycket att beta av och nu skulle det ske.

En svettdroppe rullade på handryggen när han sträckte sig för att ringa på ringklockan.